1. Kampen mot smärtan

Hej. 
Känner att jag behöver dels skriva av mig men också dela med mig av denna resa. Ska försöka sammanfatta det hela hittills på något bra sätt. Jag har under en lång period, flera år, vet nämligen inte när det startade haft mer eller mindre ont i kroppen. Jag vet att jag vid flera tillfällen reflekterat över min stelhet och påpekat att jag känner mig som en gammal tant. Det var först när smärtan började sätta sig tydligt på olika punkter som jag reagerade på att något inte stämmer. Minns att en kollega sa "har du ont någonstans, du har börjat gå så sakta". Då hade smärtan satt sig på utsidan av låren, i själva benet samt i ländryggen. Det är mitt första starkaste minne av att det blev värre. Sen utökade sig punkterna, minns som tydligast när den satte sig i muskeln vid armvecket. Dum som jag var gjorde jag inget åt saken och kämpade på som vanligt. Det var först när jag inte kunde ta mig upp ur sängen själv som jag sökte hjälp. 

Jag hade nyligen flyttat tillbaka till stan där jag vuxit upp och gick till den vårdcentral jag alltid gått till. Där möttes jag av motstånd. De tog blodprov och kollade de vanliga värdena i kroppen men vägrade ta reumatismprover och borrelia som har liknade symptom. Istället skickade de mig till en sjukgymnast för rehabträning. Jag gav det några gånger men det kändes ytterst oseriöst. Jag hamnade återigen i att jag lät det vara och kämpade på. Sommaren gick och jag minns inte exakt vad som fick mig att ta tag i det igen, troligtvis konstant smärta. Det har dock inte blivit så illa som det var när jag sökte första gången. Jag bad om tips kring bra vårdcentraler och bytte. Där hamnade jag hos en läkare som tog mig och min smärta på allvar. Sedan dess har det blivit många rundor dit och till sjukhuset för olika prover och röntgen. Var där senast igår och fick besked om att allt ser bra ut. 

Att proverna ser bra ut är så svårt för mig att ta in. Den senaste röntgen jag gjorde var på ländryggen, där jag dagligen har ont. Jag var helt bombsäker, den här gången skulle det visa något. Det jag uppskattar med min läkare är att hon inte ger upp. Hon skickade ändå en ny remiss till reumatologen, som hittills inte tagit emot mig. Så sent som idag ringde hon upp och sa att de är nöjda med vår utredning men bad mig ta nya specialprover som kan vissa andra saker. Det är självklart läskigt det hela, jag vill inte att de ska hitta något samtidigt som de är det enda jag vill. Så den här smärtan kan få ett slut. 

Fortsättning följer...
Om du själv har eller vet någon som gått igenom liknade. Tveka inte på att höra av er! 

Smakprov

Hola. Min start på året har varit drömmig. Den har till större del spenderats i badkläder under palmerna på vita sandstrander i karibien. Jag är helt frälst. Brukar inte må så bra i värmen men där var klimatet helt perfekt. Ciao så länge

PAMPAS

Hej.
Jag har inte lyst med min frånvaro med flit utan min dator gav upp. Nu har den återupplivats och jag kan kika in här igen. Jag vet att det går att blogga från mobilen men av någon anledning vill jag alltid göra det från datorn. Dock laddar jag alltid upp bilderna via mobilen först och sen gör jag inläggen från datorn. På tal om bilder och mobil så har jag fått världens bästa tips från min vän Jessica. Jag vet inte om den är ny eller om jag bara har missat den men Apple har en SD Card Camera Reader(!). När datorn gav upp gick det bara att rädda bilder och dokument, vilket för mig var det viktiga men med det försvann bland annat min photoshop och allt som hör till. Dock använde jag det väldigt sällan på sista tiden och redigerade alla mina bilder i mobilen. På slutet blev det bara iphone bilder eftersom jag tröttnade på att ladda upp bilderna, maila över dem till mobilen osv. Men nu ni, nu kan jag fota, stoppa minneskortet i min SD card reader och så har jag alla bilderna direkt i mobilen. Tjoho! Pampasgräset som syns i alla vaser just nu fick agera test innan kameran gav upp, som tur var bara batteriet den här gången. Känns otroligt bra eftersom jag velat ta tag i mitt fotograferande igen men inte orkat ta tag i det pga alla omständigheter, som nu är ett minne blott! Ciao så länge

IVAR goes black

Som jag nämnde tidigare håller jag på att bygga upp mitt hem. Jag trivdes bättre i ettan och har därför lagt ner mycket tid och pengar på att fixa i hemmet på sista tiden eftersom det är så pass viktigt för mig att trivas hemma. Jag har alltid älskat grått och just nu är det grunden i mitt hem, i form av gråa sammetsgardiner, grått sammetsöverkast, grå viskos matta, ljusgråa mörkläggningsgardiner etc. Nu har jag istället snöat in mig på beige, det blir så mycket mer hemtrevligt och hemmet får en mer lyxig känsla tycker jag. Har därför börjat byta ut det gråa och ta in mer beige i form av gardiner, krukor och kuddfodral än så länge. Dock väljer jag sånt som passar med det gråa, det kan bli väldigt fint att kombinera så länge det är rätt färger av beige och grå. Jag har även börjat byta ut det vita mot svart. Mitt nästa projekt blir att köpa IVAR, skåpet som hängt med nästan sedan IKEA startade. Vi firade 75 år på IKEA nyligen och fick ett varsit presentkort som jag tänkt använda för att köpa just IVAR. Tror det blir två stycken som jag ska måla svarta. När jag ändå är i farten ska jag passa på att måla min vita skohylla svart också istället för att köpa en ny. Win win både för mig och miljön. 
 
Bilden är lånad av ELLE.
Om ni klickar på länken hittar ni mer inpsiration och tips på hur ni kan göra IVAR-skåpet mer personligt.